Inte lätt - Bara vara vänner

För mig som tillhör den ”analoga generationen” är det lätt att bli lite förvirrad i den ”nya sköna värld” som Internet skapar. Inte bara den nya tekniken kan kännas ovan utan kanske än mer den förändring som sker med grunderna för hur vi interagerar med vår omvärld.

En dagbok var förr något mycket privat, till för den som skrev och ingen annan. Det var en ”plats” där man kunde utveckla tankar och föra en dialog med sig själv, både för stunden och över tid. Ingen kunde få för sig att läsa en annans dagbok – möjligen med undantag av någon svartsjuk pojk/flickvän eller orolig moder.

Idag har gränsen mellan det privata och det offentliga blivit mer diffus. ”Bra TV” kan vara att dygnet runt följa personer inlåsta i ett hus – ju mer röka, kröka, stöka & göka desto bättre! Blogga, Facebook och Twitter känns som trender på samma tema, att låta sitt liv bli publikt.

Amos Oz, den israeliske författaren, har skrivit om kärlek och vänskap. Han menar att vi klarar att upprätthålla ett tiotal riktigt nära relationer, inte fler – det gäller både kärleks- och vänskapsrelationer. En nära relation kräver tid, omsorg och engagemang.

Varje gång jag får en ”vänförfrågan” i någon community så känner jag mig kluven – visst är det roligt att få frågan, i grunden är det ju något positivt. Samtidigt undrar jag över vilka förväntningar frågeställaren har, och vilka mina förväntningar är på vad den här vänskapen skall ge/kräva av oss.